' - Ibland är det bäst att leva i ovissheten.

Dagen har varit väldigt upp och ner, kan man lugnt säga. Den har varvats med glädje och lycka med ångest och tårar. Dagen började riktigt bra och åkte från älsklingen med ett leende på läpparna. Dels för att det hade varit en fin morgon hos honom sedan skulle jag träffa en kär gammal vän som flyttat till Linköping som jag saknat så mycket. Skönt att träffa Robin och ta igen lite av det vi har gått miste om i varandras liv.

Åkte hem till mig med ett leende på läpparna då med och vid ankomsten blir jag bjuden på en sen lunch av pappa. Men under den lunchen fick jag reda på något som har skakat om mig lite, något som jag inte riktigt kan greppa om eller vet hur jag ska hantera. Har på ett sätt anat detta, men försökt att blunda för det, för har hoppats på att det var bättre. Dessutom är det eller bör inte det vara min börda att bära, men det är svårt att inte göra det. Svårt när man ändå blir berörd och påverkad.

Jag har haft svårt att skaka av detta. Men killen som ligger jämte mig i sängen och förtillfället snarkar har funnits vid min sida ikväll och kunnat få mig att skaka av tankarna men också funnits till med sin famn när jag har behövt att gråta ut. Har kunnat slappna av under kvällen och kunnat glömma verkligheten för en stund. När jag kollar på denna underbara och otroligt fina kille vet jag att det är den här killen jag är kär i och som får mig att känna mig lyckligt lottad över att jag har honom i mitt liv. Skulle inte önska mig någon annan än honom för han får mig att le.

Så älskling, alltid är något jag vill dela med dig. Allt är något du är för mig.
Älskar dig Johan Petrén<3