Tänkvärt
Eller hur många människor räddar man om man räddar en? Jag läste ur en bok i förmiddags om krig och fred där just detta kom upp och det har kommit fram under dagen när man har läst och hört mycket om attentaten i Norge. Vet inte riktigt hur mycket ni vet om det, men gå in på www.aftonbladet.se så kan ni inte missa denna förödande nyhet.
Men har ni tänkt på hur många människor man dödar ifall man endast dödar en? I boken om krig och fred berättar en kvinna om hennes farfars far och hennes farfars farfar, som var ute och fiskade ute vid göteborgs kust 1864. På natten när de hade lagt till vid någon avlägsen hamn eller liknande, hör de röster uppe på båten, mitt i natten. De tar sig upp på däck och möter, vad de kan minnas, två män med kvinar och en av männen har skägg. Kvinnan som berättar historien säger att hennes farfars far, som är då var 5 år vid det tillfället, hoppar upp i mannen med skäggets famn och rycker oskyldigt i skägget. På något sätt leder denna handling till att de båda männen lämnar båten och går grälandes iväg. Chockande lägger kvinnans farfars farfar, som är då 5 åringens far, ut igen och glider iväg från den lilla hamnen.
Hur många liv tror ni 5 åringen räddade förutom sitt eget och sin fars liv? Jo, 5 åringen växte upp och skaffade egna barn, som i sin tur fick barn och som i sin tur fick barn bl.a. kvinnan som berättar historien. Nu har även denna kvinna egna barn. Långsiktigt räddade 5åringen så många fler liv än 2 och om dessa män hade mördat dem så hade de även dödat så många fler än två.
Ens handlingar påverkar inte bara nuet utan sätter även sina spår långt in i framtiden. Värt att tänka på när man väljer hur man ska agera och handla.
Tomorrow is a mystery
Tittade på tv igår och då kom detta upp; Tomorrow is a mystery. Morgondagen är verkligen ett mysterium. Men samtidigt känns morgondagen så säker samtidigt som vi egentligen går in genom en dörr som kan hålla både fantastiska och hemska saker gömda. När jag tänker på den här dörren så känns den inte så skrämmande som den kanske borde göra, för jag menar, min morgondag är i stort sett planerad till punkt och pricka och man tar för givet att ens schema kommer att hålla och man räknar knappast med motgångar. Men man vet aldrig. Något kan inträffa, både fantastiska och förfärliga saker, som kan vända upp och ner på ens värld.
När man tänker på det så kan morgondagen ändå kännas skrämmande . Eller inte bara morgondagen utan alla våra mål och händelser i livet. Vi alla har mål i livet som vi inte kan bestämma över när de ska ske, utan de sker när tiden är inne. Men i många fall vill man veta när man är nära målet för att lindra den olidliga väntan. Många vill kanske veta vad morgondagen ska ge. Men det är mysteriet som är charmen med livet! Om jag hade vetat att jag skulle träffa den rätte om tio år från och med nu så skulle jag bara gå och vänta och kanske inte njuta av resten av tiden.Då kanske jag aldrig skulle vilja satsa på förhållande för att det är lönlöst. Men det är genom våra erfarenheter vi växer som personer och kan växa med andra, speciellt i ett förhållande. Och det i sig skulle kunna stärka det framtida förhållandet. Ett annat scenario skulle också kunna vara att jag fick reda på att om 3 dagar skulle jag bli påkörd av en bil och dö. Då skulle jag inte heller kunna njuta de sista dagarna för att min sista tid skulle gå åt att oroa mig inför att dö. Då kanske jag aldrig skulle kunna njuta av att träffa mina underbara vänner eller njuta av Johans famn imorgon.
På ett sätt är det skönt att leva i ovisshet. Det man inte vet har man inte ont av, som ett ordspråk lyder och det stämmer! Istället ska man ta vara på varje dag och inte oroa sig inför morgondagen förrän den nalkas.
Lev i nuet!
